En söndagskväll i Trondheim

20:58 sprang jag ifrån jobbet när det toksnöar för att hinna med bussen 21:00 - mission failed! Får nu lov att vänta i 20 min.

En gubbe ser mig och kommer gåendes emot mig, frågar mig snällt om jag är lite vilse, eftersom jag stannade upp så kvickt när jag insåg att jag missade bussen.

Nej då, jag missade vara bussen hem, sa jag artigt.

- vart bor du? Frågar han.

Redan här tänkte jag att jag skulle ljuga men jag kom inte på ngt annat ställe i stundens hetta!

- vill du ha sällskap?

- Nej tack, säger jag mycket artigt igen.

- vill du ta in på hotell?

Jag skakar lite halvskräckt på huvudet.

- En kaffe?

Jag skakar lite försynt på huvudet igen.

- Tusen kronor!?

Jag skakar ännu en gång på huvudet och börjar nu leta mig bortåt. Vid detta laget har en busschaufför ögonen på mig, vilket kändes tryggt!

Han kommer fram en gång till.

-1500kr!?
- 2000kr!?

Jag skakar tappert på huvudet igen.

ÄNTLIGEN verkar han fatta piken och börjar gå sin väg, men han vänder sig om en sista gång för att göra ett sista tappert försök.

- Kan jag få ditt nummer så kan vi komma fram till överens kommelse senare?


Alltså seriöst. Jag sprang ifrån jobbet iklädd arbetskläder och en regn jacka. Jag har inte klackskor eller kort kjol så HUR kan denna kar ens försöka ta mig som prostituerad?